Det var vad ja sa till min dotter idag när hon frågade om henne igen eftersom ja och jonas diskuterade gårdagens samtal/messande. När ja liksom vaknade idag så var all sympati för denna personen borta. Kunde inte bry mig mindre. Innan gjorde ja ju det trots det blev som det blev mellan oss. Men nu känner ja inget. Så den delen av vårat liv är över kanske elakt att säga så till sin dotter men hon kommer ju aldrig se personen igen.

Annars flöt gårdagen bra. Min svåger var och hämtade Corre på dagis och det hade gått bra. Hon hade blivit glad att se honom. Ja och Jonas var ju hos läkaren och det gick med väl bra. Bebisen ligger ju fixerad och sjunkit väldigt långt ner. Dom tror att det kommer sätta igång när som helst och vi hoppas det med. Diskuterad lite om igångsättning med eftersom ja har magsår. Men dom ville hellre vänta lite till för bebisens skull...

Nu kom corre så nu blir det inget mer skrivande....