Har haft det ganska tufft nu ett tag sen vi fick reda på att ja var gravid och sen fick missfall. Nu till det sjuka med det hela. Igår hade ja nått djävulskt ont i magen. Är du äcklad ska du inte fortsätta läsa. Vet att det kan kännas privat men ja har inget att dölja. Ja behöver skriva av mig för att kunna gå vidare.

Satte mig i badet och ut kom moderkakan. Både ja och Jonas fick panik. Det har alltså tagit så lång tid för min kropp att avsluta denna graviditeten. Idag blev det akuten för att se så allt kommit ut. Fick träffa en underbar barnmorska som tog massa prover. Det visar sig att gravtestet fortfarande visar positiv. Ja blir helt chockad ooch berättade för henne när ja var här sist och förklarade då att ja skulle haft ett pågående missfall då. Får träffa en läkare och berättar för honom vad som sagts till läkaren förra gången och ja berättat hur nochalant han varit och inte lyssnat på mig alls när ja sa att det inte stämde alls hur gammalt fostret skulle vara pga när ja hade visat positivt hemma. Denna läkaren lyssnar och håller med mig om att ja det kan ju inte stämma och att det vet ja ju själv när ja tagit testet.

Det visar sig sen när han går in och kollar att det inte varit en normal graviditet. han beklagar med att ja fått lida så länge som han kallar det. Ja är mest chockad av vad han berättar och vad som ska hända framöver. Han var orolig med för hur det såg ut. Känns som man får ta en dag i taget nu. Ska ju tillbaka till sjukan igen nästa vecka för se hur det gått.

Skönt att man kunnat få skriva av sig lite nu även om detta kan kännas som man blottar sig för  mycket och att det är tabu att prata om sånt här. Men sån är ja. Finns saker som ja dock aldrig skulle berätta här. Men detta är ju inget ja känner att ja skäms över eller behöver hemlighetshålla som många gör när det gäller missfall. Det är inget att skämmas över.

Nu ska ja kolla lite film och sen blir det sängen igen.