Begravningen igår var jättefin. Var mycket folk där och han som pratde istället för prästen var duktig. Första gången man varit på en sån begravning.

Jonas frågade mig om ja hade gråtit men icke. Det enda som nästan fick mig att gråta var Madde. När hon kom och krama om mig när vi kom dit till begravningen så började ja nästan gråta för att ja tyckte så synd om henne. Vill aldrig mer se henne så ledsen. Ja förstår hur hon känner sig. När ja var på begravning gången innan så grät ju ja som bara den. Det är en sak att man kan vara ledsen men när man gråter när ja ser det så blir ja påverkad när det gäller människor ja bryr mig om. Ja har lätt att stänga av mina känslor. Jonas menade på att man lätt rycks med när man ser så många gråta. Han trodde ju att ja hade det eftersom ja torkade mig under ena ögat när han tittade på mig men det var för allergin. Glömde ta ögondroppar innan vi stack. Ja visste ju att det skulle bli många blommor men trodde inte att ja skulle känna av det så mycket.

Cornelia tyckte det var spännande men hon förstod ju inte riktigt vad som pågick. Nicole somnade i min famn så ja kunde inte gå fram. Hon vaknade lämpligt till det var över.

Nej inga mer begravningar detta året tack.

Nästa vecka är det fullt upp. Nicole ska fotograferas och Andy och svärmor fyller år. På tisdagen ska vi på babymusiken och sen åker vi till väla och letar present till svärmor. Sen efter det sticker vi hem till henne en runda. Då ska ja ge henne en jättekram. Ni anar inte hur mycket ja tycker om henne. Björn med så klart. Men Annika är speciell. Man kan alltid snacka med henne om allt.

Nu ska ja och mannen snart lägga oss. Ska träffa min lillasyster imorgon innan hon ska sticka hem till Oslo igen..

Ja älskar mina fina flickor så mycket