Kändes som hela världen rasade samman.... Blev så chockad när ja fick provsvaret idag från sjukhuset. Tänkte på det igår att det var konstigt att det inte kommit nått svar med posten än och så idag dök det upp. Det har börjat sjunka in mer nu.

Det konstiga med det hela var att i helgen så träffade ja delar av släkten och frågan kom upp om vad ja skulle göra med Cornelia om nått hände mig. Kanske konstigt att man snackar om sånt men dom vet ju mina sjukdomstillstånd. Fick ju reda på att min moster vet saker och ting med. Verkar som inget är hemligt inom familjen och släkten utan alla vet allt om alla eller om mig rättare sagt. Stör inte mig så mycket. Men bara det stannar där. Iallafall så är det ju redan ordnat med corre. Ifall nått skulle hända. Ja lämnar ju henne hos den ja litar på mest och som ja vet alltid kommer finnas där för henne.

Imorgon blir det att ringa läkaren för att få mer info och se vad som kommer hända. Vet ju redan att dom vill att ja ska komma tillbaka och att dom skulle skicka en ny tid för närmre tester.

Nej nu ska ja krypa ner i sängen och krama om min lilla tös.... Hon sover dock men men... hon pussar ju på mig när ja precis vaknat och verkligen inte vill haha... Min lilla busunge det...