Är det nu som bara den. Vill att det ska bli morgon så ja kan få träffa min dotter. Hela dagen har varit konstig. Men glad för en sak. Att sabina svarade tillbaka på mitt mess. Kändes jättebra.

Hade ett väldigt givande samtal med min läkare idag. Så nu får ja börja göra som han säger. Vilket ja gjorde direkt efter vi snackat.

Ligger i sängen och lyssnar på gamla låtar. Alla minnen bara kommer tillbaka till den tiden man inte hade några större problem.

Skriver mer imorgon. Måste göra nått nu innan ja gör nått dumt.

god natt

Jag står för vad ja har gjort. Ja ångrar inget. Men visste ja bryr mig om att det fanns folk som blev oroliga. Okej ja erkänner att ja lyckades inte så bra. Dom på  sjukhuset hade det inte lätt. För just då brydde ja mig inte ett skit. Min pappa är ganska speciell har ja förstått nu. Ringer mamma mitt i natten och berättar vad som har hänt och förskönar det som vanligt så mamma inte ska oroa sig. Natten var jobbig. Idioter som springer ut och in ur mitt rum och petar på mig. Hör bara vissa saker. Anna du måste upp och röra på dig. Hon är nästan medvetslös, blodtrycket går inte upp. Själv mumlar ja att låta mig va... Fick massa dropp med nått som skulle hjälpa till att få liv på mig. Dom kunde ju inte magpumpa mig precis. Det hade gått för lång tid. När ja vaknar till på morgon ser ja lena och sjuksköterskan säger att dom väntar på att läkaren ska komma upp igen. Ja skämtar och säger bara det inte är nån idiot som det var igår och säger att ja egentligen vill prata med min läkare. Hon säger till mig att hon inte vet vem det är men ska kolla vem det är. Så kommer hon tillbaka och det visar sig vara min läkare som ska komma. Gissa om ja fick bråttom att sticka därifrån. Vet att ja kommer få en utskällning. För att ja lurat honom att skriva ut pillar som sen ja tar allihopa. Men ja sa till honom att ja mådde dåligt så han visste det redan. Sjukskötarskan ber mig att stanna men ja säger du kan inte tvinga mig att vara kvar och drar. Sticker inte hem heller utan åker till iväg precis som inget hänt. Min läkare ringer och vi snackar och han är inte arg på mig. Vill att ja ska komma tillbaka men ja vägrar. Men lilla Anna fatta du inte att du nästan dog igår. jo det är väl klart men ja bryr mig inte. Slutar med att han säger att han ringer imorgon igen. Vilket han gör. Kommer hem på eftermiddagen och då ringer mamma och skriker och frågar var ja varit för då har hon varit på sjukan och hemma i lägenheten. Säger vad ja gjort och då säger hon att jonas pappa har ringt och hon berättat hur det ligger till. Ja blir arg. Vad har dom med det att göra... Men ja är glad att mamma inte visste hela sanningen om hur allvarligt det var och gjort dom oroliga i onödan. Sen säger hon till mig att ja ska ringa dom och det vill ja ju verkligen inte. Men som tur var det upptaget och jag ringde Jonas i stället. Ville ju inte ringa han heller. Bestämde att han skulle komma på med corre på söndagen. Men så blev det inte. Hans pappa ringde mig på söndagmorgon och vi snackar lite. Är duktigt irriterad just då och säger att allt e bra. får reda på att Madde har kommit hem dit och är ledsen och trott ja var död. Halvt som halvt var ja väl det och det är därfördom ringt mamma och försökt nå mig. Blir lite sur att dom bestämt att corre ska stanna hos dom på tisdag. Men sen samtidigt så förstår ja. Nej nu orkar ja inte skriva mer ikväll och mobilen ringer och det är min läkare igen. Puss och kram